Mamma berättar för enkelhetens skull...

Kvällen den 27/4 (självaste bf) började jag få värkar.. Mycket oregelbundna och inte onda, men jag kände dom ändå... Vi gick o la oss med tanken att det kanske sätter igång inatt eller i morgon.
Vaknade kl. 07 följande morgon av att värkarna var mer smärtsamma. Låg kvar i sängen och klockade dom i en halvtimme. de kom med exakt 6 minuter emellan. Jag hade sovit bra hela natten, så jag var utvilad och redo att föda barn. Gick upp vid halv 8 och ringde maken som åkt till jobbet och sa att han snart fick packa sig hem igen.

Mitt i frukost märkte jag hur värkarna ökade och gjorde mer ont och kom dessutom mycket tätare. 3 minuter emellan. Ringer maken igen och säker att nu får han snabba sig. Han har bara 5 minuter kvar så är han hemma säger han. *lättad*

Börjar packa ihop mig  och göra i ordning allt som ska med. Vi bor hos Jannes föräldrar sen några dagar tillbaks, så barnvakt är inget problem. När Janne kommer är värkarna ordentligt smärtsamma och jag ringer till bb. Vi får komma in när vi vill säger dom. Jag vet att detta kan gå undan eftersom dotterns förlossning var snabb. Halv 10 åker vi in till Danderyds sjukhus.

Straxt efter 10 blir vi inskrivna och CTG kurva körs i en halvtimme. När den är klar och allt ser bra ut så säger jag att detta gör ont!  hehe, förvånande va??
Ok BM kollar hur mycket öppen jag är .. 2 cm.. blää, men jag misstänkte det, för värkarna är smärtsamma, men korta. Jaja, vi behöver iaf. inte åka hem, utan får vara kvar eftersom jag har så ont. Tiden går långsamt och värkarna gör mer och mer ont för varje gång dom kommer. En halvtimma / timme senare står jag knappt ut längre utan ringer på klockan... BM har svårt o tro på mig när jag säger hur ont det gör, men ok jag får värmekudde.. bah, hjälpte ju inte mycket.. Klockan är nu halv 12.

En knapp halvtimme senare står jag verkligen inte ut längre utan BM får kolla hur mycket öppen jag är och om jag kan få lustgas.. 4 cm. yeas! det händer grejer! Lustgasen är min och allt blir mycket lättare..

Men nu går det fort... efter en timme i lustgasen känner jag trycket nedåt... Jag vill krysta säger jag till BM och hon kollar om jag får det.. Jepp! 10 cm. Samtidigt går vattnet och sen sätter hon en skalpelektrod i lillkillens huvud. Nu blir det riktigt jobbigt.

Jag känner mig kraftlös, tar bort lustgasen för att få mer fokus i krystvärkarna. Tycker det är svårt att hitta en ställning som känns bra, och det slutar med att jag står på knä lutad mot sänggaveln som är upphissad. Krystvärkarna gör mycket ondare än jag minns dom med Ida, men det kanske inte är så konstigt, hon vägde 2 kilo och var 43 cm lång, denna kille e stor...
Det bränner och svider, jag känner hur han glider upp och ner i slidangången. Vågar inte ta i eftersom det svider så fruktansvärt.. Men efter 20 minuter med krystvärkar kommer han äntligen.. han fastnar med huvet precis i öppningen vilket var fruktansvärt smärtsamt! Så utan hjälp av kroppens värkar trycker jag ut resterande del av huvet. På nästa värk kommer kroppen. Klockan är 13:36... 6 1/2 timme efter att jag kände första seriösa värken är han född, vår "lilla" prins. 4310 gram och 51 cm lång. 

Han är knall blå i ansiktet och hade navelsträngen ett varv runt halsen. Tydligen var han "stasad" därför så blå..
Pappa klipper navelsträngen och sen landar en varm liten sak på mitt bröst. Han suger genast på mitt bröst, och sen det andra.. han va hungrig =))

Lugnet lägger sig och vi lämnas ensamma... Nu går tiden utan att nått händer, vi får ligga o vila ut tillsammans mitt i allt blod o vatten i sängen.. Jag börjar känna att det är äckligt att ligga i detta och ber dom ta bort det. Någon gång straxt innan det mäts o vägs killen och får en blöja o kläder. Samtidigt går jag och duschar och fika brickan kommer in. Oj vad matt jag blev efter duschen, helt slut.

Men nu va han äntligen här vår efterlängtade prins!